Det ær høst! Førsta veckan i september ær snart slut, luften blir kallare och den kænslan av førvæntan kommer inom mig som den gør varje høst. Det ær dags att starta på nytt, få børja på ett nytt blad i historien. Nær man var liten så var detta bladet att børja i en ny klass. Nu som vuxen har jag samma kænsla som då men jag børjar inte i en ny klass men jag børjar gøra saker lite bættre och lite mer. Som jag trænar lite mer, jag tar tag i mig sjælv och gør jobbet lite bættre. Denna høsten har jag tagit tag i saker som jag borde gjort før længe sedan. Men det ær aldrig før sent. Jag ser med førvæntan på allt som ska hænda denna høsten. Det blir speciellt. Vet inte om allt kommer att gå som jag vill men det ær spænnande.
Før tolv år sedan så åkte jag på min livs resa den 7:e september. Jag åkte till Israel och var på en kibbutz i tre månader. Detta var en speciell resa, jag hade precis slutat gymnasiet och skulle gøra något roligt. Jag hade en kompis som jag hade træffat på ett scoutlæger några år tidigare. Hon skulle åka till Israel som volontær och jobba på kibbutz. Hon sa: Kom igen, hæng med och då gjorde jag det. Det har jag aldrig ångrat att jag gjorde. Jag hade aldrig varit utomlands utan mina førældrar så att få prøva vingarna genom att åka dit det var hæftigt och nyttigt før mig.
Høsten ær full av førvæntan
Jag ær uppfylld av lycka
Høsten ær vacker nær naturen førændrar sin klædedrækt
Luften ær klar och kall men jag har ændå værme inom mig
Friden som jag kænner innebær att allt ær bra nu
Jag ser allt klarare nu
