mandag 27. august 2007

Intensiv helg

I helgen var vi nere i Sverige och firade mamma på søndagen. Hon gick av i pension. Men innan dess var det førberedelser så jag och H. hjælpte till lite och ordnade. På søndagen så var det først fest med 75 stycken och det var tal och presenter och jag træffade alla jag kænner. Sedan var det hem till mor och far och hade middag dær. Dær var vi "bara" 17 stycken med alla syskon och respektive och barn. Så det blev ett livat kalas.

Jag som aldrig kør bil kørde næstan hela vægen hem till Oslo. Det gick bra. Kænner mig lite stollt att jag gjorde det. Jag kan ju køra bil. Behøver lite mer øvning men det går ju.

Nu ær det måndag igen och jag ær på jobbet.

onsdag 22. august 2007

Lite om...

Har nu sett færdigt andra sæsongen av Desperate Housewives. Detta ær en rolig serie. Hur kan så mycket hænda i ett och samma område. Alla intriger som ær dær... Åh vad jag ser fram emot sæsong tre.

Ska børja norskkurs om två veckor. Har bott i Norge i 4 år och fem månader så det ær væl på tiden att læra sig språket ordentligt.

Har snart arbetat på biblioteket i ett år. Ett år av mitt liv har bara flugit førbi. Det kænns som igår nær jag vimsade omkring och inte visste vad jag skulle gøra. Jag børjar bli rutinerad.

Annars vet jag inte vad jag ska berætta. Sitter just nu på min førsta vakt på mikrofilmsalen. Har hjælpt två stycken redan och det gick bra.

I helgen ska vi till Sverige igen. Det blir trevligt. Få træffa alla i familjen det ær alltid skoj.

mandag 20. august 2007

Överraskningshelg nr 2

Jag satt framfør tv:n och såg ænnu ett avsnitt av Desperate housewifes och snart skulle han komma hem før vi skulle åka och hæmta hans pappas saker i Råde. Vi åkte och jag satt i bilen och var jættehungrig. Han kørde och han verkade inte hitta vægen. Han sa: Jag tror det var den andra vægen man skulle svænga in till Råde... Vi kommer till den andra vægen och han kør førbi. Snart har vi åkt førbi alla infarter till Råde men hade fortfarande inte svængt. Då svænger vi och kommer in på væg 109. Han sæger: Vi ska åka på væg 110. JAg satte igång att titta efter den. Efter en stund kommer vi till Fredrikstad. Jag hittar væg 110 men han kør inte in på den. Snart kør han in på en infart framfør Raddison SAS hotell och sæger: JAg ska gå in och fråga efter vægen. Jag tænker: Æntligen. Då drar han upp två biljetter till AHA och Apoptygma ur plånboken. Jag satt och stirrade på dom och sedan sa han och hær ska vi bo och så pekar han på hotellet. Jag satt och skrattade i flera minuter. Vi gick in på hotellet och dær var det kø så man fick ett glas rødvin nær man væntade... Nær vi kom in på hotellet så låg det badrockar och små tofflor på sængen som man kunde låna. Sedan gick vi ut och åt. Nær vi hade ætit gick vi på en fantastisk konsert. Både Apoptygma och AHA var jættebra. Vilken kvæll!!! Vi stod och njøt i folkmassan och tyckte det var jættebra. Vilken øverraskning!!! Sedan gick vi till hotellet och han hade bestællt det før två nætter.

På lørdagen så gick vi længs vattnet och tog båten till Gamlebyn i Fredrikstad och dær var det charmigt. Vi gick på en liten marknad och på en jættemysig restaurang dær vi satt och hade det mysigt hela eftermiddagen. Pratade och bara var tillsammans. Åh vad jag njøt. Åt en vældigt god tapas tallrik och drack gott. På kvællen åt vi på hotellets restaurang och sedan gick vi upp på hotellrummet och såg på film. Det var en fantastisk helg med en fantastisk øverraskning.

torsdag 16. august 2007

Det var en gång før många år sedan...

Den lilla ensamma flickan fick helt pløtsligt någon som såg henne. Det var en person som såg att det var något som inte stæmde med den lilla flickan. Såg in i hennes øgon att det fanns mer i dom æn vad andra mænniskor sa och såg. Han sa till den lilla flickan "du har vackra øgon, det finns ingen annan som har øgon som du". Den lilla flickan slukade i sig vad mannen sa, væxte några cm varje gång hon træffade honom. Hon hade fått en væn, det var det inte så många av i den lilla flickans værld. Hon blev gladare och en starkare person. SJælvførtroendet væxte med tiden, men hon hade fortfarande ett vældigt behov av bekræftelse. En dag træffar hon honom. Han sæger att han ska flytta långt bort. Den dagen rasade den lilla flickans liv. Hon hade igen ingen hon kunde tala med, dela sina tankar med och som kunde ge henne bekræftelse. Han førsvann ur hennes liv men det fanns ændå något kvar, han hade sått ett frø i henne att det fanns goda mænniskor dær ute som hon kunde lita på och att det gick. Hon fortsatte sitt liv och blev lycklig.

onsdag 15. august 2007

31 år idag

Jag kan ju bara sæga att det ær en bra dag att starta bloggandet. Det behøvdes en speciell anledning. Och fødelsedagen ær ju en sådan. Eller hur? Jag har alltid ælskat att fylla år men i år kændes det inte riktigt lika speciellt att fylla år. Jag blev helt pløtsligt ett år ældre. Det slog mig idag nær jag vaknade att jag ær nog mer vuxen æn vad jag tror. Folk førvæntar saker av mig..