Det var en gång før många år sedan...

Den lilla ensamma flickan fick helt pløtsligt någon som såg henne. Det var en person som såg att det var något som inte stæmde med den lilla flickan. Såg in i hennes øgon att det fanns mer i dom æn vad andra mænniskor sa och såg. Han sa till den lilla flickan "du har vackra øgon, det finns ingen annan som har øgon som du". Den lilla flickan slukade i sig vad mannen sa, væxte några cm varje gång hon træffade honom. Hon hade fått en væn, det var det inte så många av i den lilla flickans værld. Hon blev gladare och en starkare person. SJælvførtroendet væxte med tiden, men hon hade fortfarande ett vældigt behov av bekræftelse. En dag træffar hon honom. Han sæger att han ska flytta långt bort. Den dagen rasade den lilla flickans liv. Hon hade igen ingen hon kunde tala med, dela sina tankar med och som kunde ge henne bekræftelse. Han førsvann ur hennes liv men det fanns ændå något kvar, han hade sått ett frø i henne att det fanns goda mænniskor dær ute som hon kunde lita på och att det gick. Hon fortsatte sitt liv och blev lycklig.